Yara RIP

yara.jpg
Foto: Okänd

Idag går tankarna tillbaka till Valborgsmässoafton 2014. Det var då som det ofattbara hände, en 8-årig flicka blev misshandlad till döds. Senare skulle det visa sig att det inte var första gången hon fick ta emot stryk. Skillnaden denna gången mot de tidigare var att detta blev den sista. Tack och lov kan ingen göra Yara illa mer!

Hur är människan funtad när hon går lös på ett försvarslöst barn? En människa som bor i samma bostad och till på köpet med släktband. Var det svartsjuka eller sinnesjukdom bakom den hemska gärningen?

Oavsett anledningen så har jag sett liknande tendenser på nära håll och det är ingen vacker syn, i den spädaste, blygaste och vänaste skepnad kan ren ondska finnas. Den kan dessutom vara väl dold under lång tid. Men tids nog sipprar den ut och eskalerar, tills det enda som återstår är ett helvete. Ett helvete av våld och elakheter.

sigochb.png

Jag är så otroligt tacksam för att vi lyckades rädda Beatrice i tid, det var i grevens tid.

Ikväll sjunger vi in våren och blickar framåt, mot ljusa tider. Ute är det färgsprakande och naturen sjuder av liv och rörelse. Beatrice skiner ikapp med solen och hon har fått färg på kinderna. Vi kämpade hårt men vi hade en skopa tur också!

Ha en trevlig Valborg!

Annonser

Nu är glada påsken slut!

Det har varit en vecka kantad av skratt, sol och aktiviteter. I onsdags var det pysselstund med faster, vi gjorde pärlplattor (pärla), pusslade, tittade på film m.m.

JagOBeatrice_Pärla_mindre

Det hela avslutades med äggletning. Åh vilken lycka att hitta ett hopprep i ägget. Vid återlämnanandet uttrycktes ”The best of the day”!

Under påsken som jag anser vara den högtid som är mest förknippad med att äta, ta tex det här med godis, det finns nog inte någon gång som affärerna skyfflar ut så mycket godis till svenska folket som under påsken. För Beatrice var det inget undantag, hon har nog ätit mer godis dessa dagarna än i hela sitt liv. Så klart vill alla skämma bort henne nu när hon äntligen är hemma igen.

I helgen utsattes hon för en enorm utmaning, massor med folk och till på köpet skulle man vara utklädd, hujeda mig! Det handlade såklart om det traditionella Blåkullahoppet med Lions som arrangör. Nåväl efter lite belöning för besväret så vände mungiporna uppåt igen. Beatrice är precis som Pippi Långstrump en sakletare så vad passar väl bättre än att leta efter ägg?

Påsk_Beatrice

Igår avslutade vi det hela med ett biobesök, vilken film vi såg? Det blev Drömparken och den gick hem hos både stor och liten. Bion blev en sådan succé så det kommer vi att göra om, Beatrice, farmor och jag. En alldeles ”Yppernämlig” påsk!

Vårstädning på bloggen

In med det nya och ut med det gamla. Nu är det hög tid för en rejäl städning och vad passar väl bättre än att göra det på våren. Vi har länge levt med oro och ilska, första och sista tanken har alltid kretsat kring hur Beatrice har haft det.

Det har varit slitande att inte kunna göra något för att få hem henne. Inte minst på vår familj, vi har aldrig haft så många konflikter som under den här tiden. Tack och lov så har det alltid slutat väl.

Vi har turats om att lägga kraft och energi, tillsammans har vi varit starka. När jag nu städar ur bland inläggen så går jag igenom alla, det är tufft, det medges, men det är nödvändigt. Den senaste tiden har bloggen haft flitigt besök från ett land, vi kan kalla det Litauen, mest för att det heter så.  Jag inte är helt klar över vad det betyder. Jag hoppas inte att det är någon av de få personerna som vill oss illa, dock är det svårt att veta eftersom de inte ger sig till känna, vilka de är eller i vilket syfte de besöker bloggen.

Jag kommer att spara undan alla inlägg. Som jag har skrivit tidigare så finns jag kvar om det kan stötta någon annan i kampen om rätten till sina barn, barnbarn, syskonbarn eller vilka barn det nu handlar om. Tveka inte att höra dig!

För Beatrice del så fortsätter de glada och ljusa dagarna. Närmast har hon en påskhelg att se fram emot med massa av kul aktiviteter och imorgon skall hon och faster ”Pärla”.

BeatriceKalas

 

En dag av många som jag aldrig glömmer

Den 3 april 2017 var en måndag, jag och brorsan skulle på utvecklingssamtal på Beatrice dagis. Det var också första dagen på en ny vecka för henne att vara hos sin pappa. Det blev ju inte så! Det blev istället början på den värsta mardrömmen man kan tänka sig. En mardröm som inte försvinner, hur mycket du än kämpar för att vakna! Under de efterföljande veckorna letade vi överallt efter henne och det tog ungefär en månad innan vi visste säkert var hon befann sig.
Den 3 april 2019 var en onsdag, jag och brorsan skulle på föräldramöte på Beatrice skola. Alla minnen poppar upp som om de vore helt färska, jag måste nypa mig i armen för att fatta att jag är vaken. Varje dag tänker jag på alla andra barn som inte får komma hem till sina mammor eller pappor och övrig släkt, på grund av att det finns onda människor som enbart tänker på sig själva och på att göra så mycket skada som möjligt. Vi hade tur som fick oväntad hjälp ifrån förövaren, annars hade vi nog fått kämpa fortfarande.
Tiden fullkomligt springer iväg. Våren kommer med stormsteg, knoppar brister och blommor slår ut i en färgsprakande symfoni. Livet ler igen (för oss)!

Krokus01
När vi fick rapporten från sociala myndigheter, fick vi våra farhågor besannade direkt om hur hon har haft det de senaste två åren. Det framkom att Beatrice främst blev omhändertagen på grund av vanvård, hon var smutsig på ren svenska. Vi har ju sett bilder där hon har haft trasiga kläder och blåmärken, jag har försökt att inte tänka så mycket på det. Det är svårt nog ändå att känna maktlöshet och att inte bara kämpa mot Sigita utan mot hela hennes land. Samma kväll som vi kom till Sverige hittade brorsan en stor skada på ryggen, som om någon hade slagit henne. Detta är givetvis dokumenterat av läkare. Jag skonar er från resten!

Ballerina
Det är många som undrar hur det går för Beatrice och jag berättar gärna. Beatrice har återhämtat sig över förväntan. Hon skiner ikapp med solen och dansar så fint i den nya kjolen som hon har fått av Sabrina. I nuläget så pratar hon enbart engelska (utan brytning) och det fungerar bra så länge. Hon är som vilken 5-årig flicka som helst, gillar rosa, blommor och fjärilar. Hon älskar att pussla och rita. Hon är också glad åt att äntligen få gå på dagis igen!
Hon har den allra finaste årstiden framför sig och alla förutsättningar att bli trygg igen. Beatrice har nu kommit ifatt de hälsokontroller och tandläkarbesök som hon har missat och allt ser bra ut.

 

Återkomst och återanpassning

Nu har det gått två veckor sedan Beatrice kom hem och det har mestadels varit glädje och hög energinivå. Det är anmärkningsvärt hur snabbt hon har återfunnit sig hemma. En del saker känner hon igen och kommer ihåg, andra saker är antingen bortglömda eller nya för henne.

Ösiskogen

Beatrice har alltid varit en glad tjej och det är hon fortfarande, vilket är en fröjd att se. Det verkar som hon har koncentrerat sig på att ”överleva”, kanske har hon känt att vi har kämpat för henne!

190301_farmor.jpg

Snart är det helg igen, då blir det kanske en ny runda i skogen med hundarna. Om det är fint väder kanske det kan bli korvgrillning. Ny vecka och nya möjligheter, dagis väntar och det kommer att gå som en dans.

nästanallapåsammabild

Livet ler äntligen mot Beatrice och hennes nära och kära igen!

Den 1 mars 2019 är slutet på en lång mardröm!

Jag trodde aldrig att jag skulle känna tacksamhet mot Sigita, men det gör jag. För utan hennes psykiska problem och mående så hade det säkert dröjt länge innan vi hade fått hem Beatrice. I onsdags kväll tillkallades polis och sociala myndigheter till en lägenhet i Vilnius. På grund av den otrygga miljön Beatrice befann sig i så beslutades att hon skulle omhändertas. Eftersom hennes pappa är ensam vårdnadshavare så kom en förfrågan via hans advokat när han kunde komma och hämta sin dotter.

Beatrice_pappaEfter nästan två timmar så kunde vi lämna socialkontoret tillsammans med våra vänner som har hjälpt oss både med stort hjärta och juridiskt. På Beatrice märktes det inte att hon hade varit iväg så länge, det första hon sa var att hon ville åka hem.

Resan gick över förväntan även om det blev en del timmars väntan på ambassaden och på flygplatsen. Beatrice ville inte släppa taget om sin pappa som hon höll krampaktigt i handen och pussade på emellanåt. Inte ens de inkompetenta människorna på socialkontoret ”Children Right Protection” kunde missta sig på det starka bandet mellan dotter och pappa. Ändå hade de fräckheten att börja prata om umgänge med Sigita!!!! Det var magstarkt efter allt vi har gått igenom.

Det sägs att man blir vis av erfarenheten och i vårt fall så har vi lärt oss att inte lita på att myndigheterna griper in trots alla orosanmälningar och polisärenden vi har öppnat, därför valde vi att ta vägen om ambassaden och skaffa ett provisoriskt pass till Beatrice, efter en måltid så åkte vi direkt till flygplatsen och flög till Köpenhamn med första möjliga flyg.

kastrup.jpg

Och slutligen vill jag tillägna en låt till monstret Sigita för allt du har gjort för oss och inte minst för Beatrice.

Adjö Sigute!!! Adjö Sigute!!! Adjö Sigute!!!

Upp till kamp 2019

Åter igen har ett år gått. Detta året har pendlat mellan hopp och förtvivlan. En evighet av väntan. Ännu är vi inte framme vid vägs ände men 2019 kommer att innebära en hel rad med förändringar, det är något som är säkert!

Förhoppningsvis kommer en drygt två år gammal vårdnadstvist snart vara över, det blir säkert inget ALL-slut (alla levde lyckliga), men det kommer ändå att kännas så, efter allt vi har genomlidigt!

Den här bloggen startade i februari och när jag går igenom inläggen så finns det ett antal nyckelord som återkommer ofta. Men det genomgripande är det tragiska faktumet att Beatrice har varit tillsammans med en person som inte bryr sig om hennes bästa. En person som enbart lever för att göra så mycket illa som det bara är möjligt, som får näring genom att suga ur musten ur andra. Värsta sortens parasit!

Vi har väntat och väntat och precis när vi trott oss ha väntat klart så har vi fått vänta igen. Ibland så har det känts som att vi är med i en dålig film, en film som är skapad för att vara skräckexempel för vad som kan hända om man hamnar i klorna på en psykopat.

Nå nu kan jag inte se att de behöver något mer förklarat eller förtydligat i Litauen, så det borde vara dags för exekvering nu, först skall väl vardagen komma till Litauen efter helgerna och även om de i genomsnitt har fler semesterdagar än i Sverige så förväntar jag mig ett slut på mardrömmen, snart finns inga ord som hjälper snart finns bara handling kvar!