Myror tar längre steg än myndigheterna i Litauen

Idag kom det iallafall ett litet hopp i decembermörkret. Den lokala domstolen gör inte någon tolkning av beslutet eftersom det är tydligt vad som gäller. Brorsan är den enda vårdnadshavaren till Beatrice! I vanliga fall så borde detta betyda att hon är på väg hem, MEN i vårt fall så skall det säkert tas en vända till och dra ut ännu mer på lidandet. Vi väntar på besked från advokaten och den så kallade bailiffen inom snar framtid vad som krävs mer.

Under tiden fortsätter mamman att synas i skvallerpressen, nu med en skandalomsusad advokat som enligt kommentarerna har samma diagnos som henne, någon form av lika barn leka bäst. Jag önskar henne all olycka och nedgång, hon kan få. Hoppas att hon får smaka på sin egen beska medicin.

https://www.15min.lt/vardai/galerija/sigita-sabaityte-ir-albertas-bandzius-166422#_

 

Annonser

Julen närmar sig……

Ja du lilla Beatrice, det är frågan om tomten kommer i år, han missade vår önskning förra julen! Han hade säkert fullt upp med andra bortrövade barns önskningar.

Det sägs att ”no news” är ”good news”, jag undrar just vad det var för tomte som kom på det dåliga talesättet! Vi vill ha nyheter nu och oavsett om de är bra eller dåliga. Eller rättare sagt: Jag kräver nyheter, för det är bättre med nyheter istället för att gå och vänta i tystnad.

Julfint

Idag kom en julig bild från Vilnius och även om jag är arg och förtvivlad över att du hålls fången där, så känns det skönt att det finns fina och goda människor som tänker på oss, de längtar också efter att allt skall lösa sig. Dessutom längtar de efter att få träffa dig.

Tänker på en låt medans jag fortsätter att enträget vänta på nyheter om dig, vi ger oss aldrig!

 

Narcissisten är och förblir densamma för alltid

Delar helt denna uppfattning!

Giftiga relationer

En tvättäkta narcissist förändras inte. På ett sätt kan man säga att narcissisten är och förblir evigt ung, åtminstone rent känslomässigt. Vad menar jag med det?

Jag menar såhär. Om du hade träffat mig vid 20 års ålder och sen vid 30 års ålder och åter igen vid 40 års ålder så skulle du förmodligen uppleva att det fanns en känslomässig skillnad mellan mitt gamla jag och mitt nuvarande jag. Livserfarenheter, sorger, besvikelser, ansvar men också de glädjeämnen jag har haft i mitt liv har färgat mig och präglat den jag nu är. Min kapacitet att förstå sammanhang, ta in andras känslor och se saker från olika perspektiv har vidgats och mitt nuvarande jag har helt klart en djupare känslomässig mognad än vad mitt 20 åriga jag hade. Såhär fungerar det för de allra flesta. Vi färgas av det vi upplever och vi mognar som människor – men det gäller…

View original post 162 fler ord

Oron och misstänksamheten river i mig!

Det är något som inte står rätt till, Beatrice borde varit hemma för längesen. Trots att det är ett land med mycket byråkrati så borde det ha löst sig nu. Det tar orimligt lång tid. Den 4/11 togs ett andra beslut att erkänna den svenska vårdnadsdomen. Den 17/11 kom protokollet som bekräftade beslutet. Nu hette det att det skulle beställas ett ”executive letter” från domstolen, det skulle ta cirka fem dagar, det tog längre tid än så. Brevet skulle sedan lämnas till en sk. Bailiff och han skulle ha alla befogenheter att agera, även med kraft (slå in dörrar tex). Ja tjena, det heter alltid så mycket!

När det väl kom till kritan så hakade det återigen upp sig och ingenting hände, efter en månad så kom klartecken om att Bailiffen var anlitad och redo att sätta igång. Då kom nästa chock, det skulle pjoskas och fjäskas med Sigita i form av ”friendly reminders” att hon skulle följa domstolens beslut och överlämna Beatrice enligt god sed. Det finns inget som heter så i hennes värld, att förhandla eller komma överens med henne är som att tro att det finns godhjärtade djävlar!

Nu kom det oroväckande information om att detta var en ovan situation som de inte hade varit med om tidigare, nu var Bailiffen tvungen att vända sig till den lokala domstolen för hjälp med tolkning av beslutet, eller rättare sagt redogöra för nästa steg, detta steg skall enligt lagen ta sju dagar men brukar vanligtvis ta lite längre tid (i tidigare mail så skulle det ta cirka tio dagar). Nåväl nu är vi uppe i cirka 14 dagar och ännu har inget besked kommit. Det är så att säga helt knäpptyst!

I dag vet vi ingenting om hur Beatrice har det eller hur hon mår och det är katastrof. Jag har varit hoppfull och varje vecka trott att nu händer det, nu kommer hon hem. Men ärligt talat det finns inte mer som talar för det nu än vad det gjorde i september eller egentligen sedan hon försvann. Dessutom om jag ska se realistiskt på det, jag vet inte vad vi väntar på. Om inte Bailiffen vet vad han skall göra så har jag svårt för att tro att den lokala domstolen kommer att lösa gåtan åt honom. Jag vet inte om det är en 10-stegs raket där vi befinner oss i början eller vad jag skall tro. Det hela känns omöjligt! Ett barn är i en dålig (farlig) miljö bland olämpliga personer och ingenting händer! Fy fan rent ut sagt!

Stackars stackars lilla Beatrice, mitt hjärta blöder när jag tänker på det fasansfulla som du utsätts för.

Varning för känsligt innehåll!

Under en längre tid har jag gått och funderat om jag skall visa upp en bild av Beatrice, en bild säger som ni vet mycket mer än tusen ord. I det här fallet är det känsligt för det ger en bekräftelse till det som jag har försökt berätta genom den här bloggen. Att Beatrice är hos en mycket dålig människa, en person som vid flera tillfällen har blivit av med vårdnaden, både här i Sverige och i Litauen. En människa som av familjerätten har visat sig olämplig att ta hand om Beatrice.

Min mening med den här bilden är att visa att Sigita inte själv förstår hur bilden uppfattas av den som ser den. Hon tror att bilden visar ett barn som är glad och förväntansfull inför efterrätten. Jag ser något utöver det, jag ser alla gamla och nya blåmärken hon har på armarna och undrar samtidigt hur ser hon ut på övriga kroppen? Det gör ont i mig för det borde inte få tillåtas, främst med tanke på alla orosanmälningar som har skickats och alla ”bevis” som alla tillsammans pekar i samma riktining, faran för Beatrice där hon är.

Fortfarande har vi inte fått något besked hur bailiffen kommer att agera eller när hon faktiskt är i trygghet på svensk mark igen. Men varje dag räknas och så fort det plingar till i inboxen så är vi många som hoppas att det är dags! Var stark lilla du och känn att vi tänker på dig hela tiden. Snart är du hemma!

Beatrice_Blåmärken

Ursäkta röran men vi kämpar med en långsam byråkrati och mot en stark kraft!

Idag kom så en liten uppdatering av läget och även om den var just liten så lugnade den. Vi har gått och oroat oss för att de självklara besluten som är tagna på något sätt skulle kunna rivas upp av en ondsint och intet samarbetsvillig person. Nu vet vi att det som gör att vi får vänta är att Bailiffen har varit tvungen att vända sig till domstol för att rådfråga hur han skall gå tillväga för att verkställa beslutet. Detta visar svårigheten när vi har att göra med den typen av person, läs (djävul), eller som informationskällan beskrev henne:

”because law system is so slow, so useless when we dealing with such wrong persons like Sigita”.

Denna procedur kan ta upp till 10 dagar så det borde kunna finnas någon form av besked i slutet av denna veckan. Samma källa är fortsatt positiv och hoppfull om att det kommer att sluta väl och det får vi tro.

I övrigt så har hondjävulen gått och förlovat sig med en man som jag betvivlar ens har träffat henne i verkligheten, men eftersom hennes påhittade make inte kunde rädda henne så var hon tvungen att leta upp en livslevande man som ville gå med på hennes påhitt. Det är för övrigt en man som själv har blivit av med vårdnaden av sina barn. Alltså samma skrot och korn! Jag kunde inte bry mig mindre om henne och hennes fantasiliv men nu tycker jag att det är hög tid att Beatrice kommer hem.

Föräldrars bortförande av barn över nationsgränserna

En informationsfilm om regler gällande föräldrars bortförande av barn och vad som behöver göras innan man kan flytta utomlands med sitt barn. Filmen blir lite som ett slag på käften för de som har fått sina barn bortförda utan medgivande, detta eftersom de som begår dessa brott struntar i lagar och regler. Jag har svårt för att tänka mig att någon som planerar att sticka med sitt barn, kollar upp vad som gäller och ändrar sina planer. Nej de här så kallade föräldrarna visar ingen förståelse för sina partners eller sina barn och de tar inte ansvar för sina barns bästa heller.