Stulna barn, tillbaka

I miniserien Stulna barn får vi idag ta del av vår berättelse, vår kamp om att få tillbaka ett barn som har blivit bortfört av sin mamma. Tårarna trillar ner för kinderna när jag minns tillbaka hur det var, då när det var som värst, när hoppet svek och tron på ett gott slut var nästintill obefintligt. Det blev ett riktigt bra program även om våra namn är ändrade, vilket Beatrice tyckte var konstigt. https://sverigesradio.se/avsnitt/1519654

200611 Karin kidnappas. — En pappas kamp för sin dotter och rättvisa!

Linda Durnell ställer in allt umgänge. Det är inte första gången senast var 141027. Då såg inte Karin sin pappa på 13 månader. Ser ni henne ring Polisen 11414 och socialtjänsten 019 212803. Vem drabbas, jo som alltid barnet. ❤🐞🌞🎀🌷

200611 Karin kidnappas. — En pappas kamp för sin dotter och rättvisa!

Det är inte bara utanför Sverige som föräldrar måste kämpa för att få träffa sina barn. I bloggen ”En pappas kamp för sin dotter och rättvisa” så kan du ta del av ännu en helt ofattbar och skrämmande historia.

Den handlar om Karin snart 9 år, en flicka som slits sönder i en lång och infekterad vårdnadstvist mellan två föräldrar. Den ena visar ett genuint intresse för dottern medan den andra mest är intresserad av sig själv och att jävlas. Från erfarenheter av min tidigare svägerska så känner jag väl igen tillvägagångssättet. Vilka enorma krafter dessa människor har och hur lite de bryr sig om sina barn (egentligen). Alla borde veta att det är just barnen som blir lidande, en hämnd är ytterst kortvarig och sårar för stunden medan barnen får leva med ärren hela livet.

Tidigare så har det varit mammans ord mot pappans men ju äldre Karin blir, desto mer förstår hon och kan se igenom lögnerna och fulspelet. Karins pappa har hela tiden fått kämpa för att överhuvudtaget få träffa Karin och periodvis så har han varit helt utestängd. Han har precis som min bror blivit anmäld för allt möjligt och omöjligt, även i detta fall så vittnas det om att mamman har goda kontakter inom kommun och socialtjänst. Människor som sväljer allt hon säger med hull och hår. Ingen lyssnar på vad Karin vill.

Pappan har aldrig haft för avsikt att undanhålla Karin från mamman eller hennes familj, medans det från mammans håll har hindrats, förbjudits och omöjliggjort kontakt och besök hos pappans familj. Det som ställer till det hela är att det är över 30 mil mellan mamman och pappans hemort, det blir ett fasligt åkande fram och tillbaka. Det är i sig en utmaning men det är inte det värsta, nej det är allt som Karin hindras från att göra när hon är hos sin mamma, det är fotbollsträningar och andra aktiviteter, det är kalas hos kompisar som blir inställda eller att det inte skickas med vare sig kalaskläder eller presenter, eftersom kalasen oftast hålls på helgen och Karin är med sin pappa varannan helg.

I veckan var det skolavslutning, Karin slutade andra klass och efter det är hon borta. Mamman har gömt henne och ställt in umgänget med pappan. Dessutom har hon stämt honom för att ta bort umgängesrätten helt. Mamman menar att Karin far illa hos sin pappa!

Varför gör man så mot sitt barn? Jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn som inte har någon förälder och hur mycket det skulle betyda att ha det. Jag ser en kärleksfull pappa som har en väldigt god (trots allt) relation till sin dotter.

Tyvärr är den stora frågan (förutom var är Karin) hur länge hennes pappa orkar kämpa?

Jag håller tummar och tår för att Karin snart får träffa sin pappa igen och att mamman får vad hon förtjänar (Karma).

Årskrönika 2019 del 2

Juli
Beatrice fyller 6 år och firar bland annat med att gå på teater med Pippi Långstrump, ponnyridning och krumelurpiller tillsammans med farmor och faster. Solen visade sig stundtals, även om sommaren som helhet inte går till historien rent vädermässigt. Något som vi däremot får uppleva är att äntligen äta tårta hemma hos Beatrice som vi bara kunde tänka oss för något år sedan.
Beatrice blir firad på dagis också och hon bjuder hem en kompis på tårta, det behöver knappast sägas men Beatrice älskar tårta.
Det kommer en present på posten från mormor, moster och halvbror, bland annat ett pussel.
Beatrices mamma lyser fortfarande med sin frånvaro. Det var ju sååååå viktigt att etablera kontakt snarast för att Beatrice inte skulle tappa bandet till sin mamma och hennes hemland. Men som så mycket annat har det återigen visat sig vara mest skitsnack.

Beatrice berättar inte så mycket om tiden i Litauen men när hon väl gör det så är det inga positiva saker, det är mest att hon har fått ta hand om Sigita som legat avsvimmad (däckad) på golvet, eller att hon fått utbrott och kastat saker omkring sig. Det verkar också som att Beatrice har fått livnära sig på frusen korv och kex. ☹

Augusti
Äntligen är det dags att börja skolan (förskoleklass) som Beatrice har längtat. I början är det lite nervöst, det är många i klassen, ny fröken och ny skola. Beatrice saknar dagis och en del kompisar, som nu går på andra skolor, men hennes vilja att lära sig gör att hon snabbt kommer in i de nya rutinerna. Hon har lätt för att lära och kan skriva sitt namn och räkna. Helgerna är lite tråkiga för då är det ingen skola, låt oss hoppas att det håller i sig långt upp i åldern….. 😊

September
Brorsan begär att få dagbokbladet från tingsrätten, det beskriver allt som hänt sedan starten 20161018, den är vid detta tillfälle på 18 sidor. Innehållet är framför allt flera begäranden av anstånd från Sigita och hennes ombud, de har gjort allt för att dra ut på processen. Den innehåller även högvis av tomma ord och påhittade saker.

Vid flera tillfällen har ombudet beklagat sig över att hon inte får kontakt med Sigita, vi vet ju att detta är normalt beteende, det är så hon gör när det börjar gå henne emot. Sista noteringen i dagboken är 20190906 och då är detta långt ifrån avgjort.

Beatrice vill börja med någon aktivitet och det pratas om simning, dans och fotboll. Det som visar sig vara möjligt just nu är dans, dagsformen varierar men överlag tror jag att hon tycker att det är kul. Hon ser ut som en prima ballerina när hon sveper runt i en piruett.

Oktober
Det är dags för utvecklingssamtal på skolan, jag och brorsan träffar Beatrices fröken. Vi får se deras fina alster och höra om hur väl Beatrice sköter sig, hon tycker att det är jobbigt när det är stimmigt, då håller hon för öronen. Hon umgås gärna med de äldre barnen på rasten men har även hittat flera i klassen som hon trivs ihop med. Hon har pratat lite om sin mamma, hon är dum och hon är borta, mer som ett konstaterande och inte med saknad.
Beatrice tar sitt första klassfoto och vilket självklart hängs upp på väggen hemma. Hon kan alla namnen på klasskamraterna och även några från de andra klasserna, hon pekar förtjust ut dem i skolkatalogen.
Från tingsrätten är det fortsatt tyst, men snart borde de väl ha lite tid över att avgöra vårdnadsfrågan permanent? Med allt inskickat material från båda parter har de säkert fått hyra lagerlokaler på stan för att få plats med allt. Brorsan ringer emellanåt och hör sig för och varje gång säger de; Oj det är ett väldigt gammalt ärende!!! Normalt sett brukar inte vårdnadstvister pågå mer än upp till ett år och här pratar vi om tre år.

November
Klassen besöker biblioteket för första gången och får låna med sig en bok hem. Beatrice får ett eget lånekort, det visar hur stor man är. Och som alla vet så kan en sexåring det mesta, så även att låna böcker.

Så på månadens nästsista dag kommer äntligen domen från tingsrätten, till och med brorsans vanligtvis försiktiga advokat beskriver utgången som självklar, brorsan får ensam vårdnad om Beatrice. Så långt allt gott!
Tack vare att han inte gav med sig om umgänget så finns det inget reglerat i domen, utan att kontakt med mamman skall främjas så bra som det är möjligt (det blir omöjligt eftersom hon inte ger sig tillkänna och inte har hörts av sedan i februari).
Det lilla smolket i bägaren är att det som vanligt går att överklaga, så nu väntar tre veckor innan domen vinner laga kraft.
Det spelar ingen roll, brorsan har haft ensam vårdnad sedan 1/11 2017. Även om Sigita skulle överklaga så kommer inte det att ändra domslutet. Nu har hon dessutom inget ombud längre utan endast en god man. Bra att beskedet kom nu eftersom det i december skall dra igång ett mål som rör ”Lyxbedragaren” och som kommer att uppta väldigt många resurser i tingsrätten.

December
De övar på lucia och lär sig många nya sånger, bakar pepparkakor och har en hel del julmys.
De följer julkalendern om Pelle Svanslös för att lära sig hur man är en bra vän och hur det känns när man känner sig utanför. De fokuserar mycket på detta i skolan och när det kommer nya barn till klassen får de ta hand om dem och visa dem runt, allt för att de skall känna sig välkomna.
Det bjuds på julfest och farmor deltar tillsammans med brorsan och Beatrice. Tänk att det redan gått en termin, vad tiden flyger iväg.

Söndagen den 29/12 så var vi på bio, vi såg Frost 2 och Beatrice tyckte att den var bra, det var lite skrämmande när de stora stenjättarna kom klampande. Det roligaste var när Olof berättade för Anna att sköldpaddor kan andas med rumpan!

Så på den näst sista dagen på året så fick brorsan en försenad julklapp, den är egentligen från förra året. Bailiffen har äntligen lyckats kräva in de pengar som Sigita skulle betala för rättegången i Litauen, ~9500:-, var hon har hittat de pengarna får vi nog aldrig veta och i ärlighetens namn så bryr jag mig inte så mycket om det.

Som avslutning på denna årskrönika vill jag bara ännu en gång berätta om hur gott det känns att denna mardröm nu äntligen är över! Det goda segrar till slut och detta året avslutades på bästa sätt med Beatrice i mitten och hon strålade ikapp med tomteblossen vid tolvslaget (lite tidigare än det riktiga).

Gott Nytt År önskar min återförda brorsdotter Beatrice och jag!

Bio_frost

Årskrönika 2019 del 1

Så har ännu ett år passerat, men vilket år det har varit! När det gäller Beatrice så gick det mesta hennes väg…till slut. Här är del 1 på årets händelser.

Januari
Året startade lite försiktigt hoppfullt med att vi fick en bekräftelse från sociala myndigheter i Vilnius. Renata Silvanovič bekräftade följande:
”Vi bekräftar att vi har mottagit bailiffen Mr. Gintas Badikonis anmälan angående påbörjat verkställighetsförfarande. Er dotters situation är känd av vår lokala myndighet i Vilnius. Vi är övertygade om att bailiffen kommer att begära assistans från ”Children Rights Protection” om det blir nödvändigt.” Detta kom via mail den 2/1.

Ganska snart fick vi klart för oss att den slingrande ormen fortsatte att hindra processen. Bailiffen (en sorts fogde som kräver in tex pengar) bokade möte med Sigita och det visade sig att den man hon påstod sig ha ett förhållande med hade krav på sig från bailiffen och därför kunde inte bailiffen fullfölja vårt ärende. Nu påbörjades en jakt efter en ny (omutbar) bailiff, något som tyvärr verkade omöjligt att hitta och trots ett antal åtgärder verkade det svårt att få någon att ta tag i ärendet. Det kändes ganska tröstlöst eftersom vi inte ville följa de till synes givna spåren med mutor och korruption.

I slutet av januari skickade brorsans advokat in bevisuppgifter med bland annat mig som vittne, han fick även vår vän i Lituaen att ställa upp som vittne, detta torde ha skakat om både Sigita och hennes förblindade ombud rejält. Här fanns även tidigare inslag från TV, där både min bror och vi blev smutskastade.

Februari
Det var kanske den sista gången brorsan fick svar när han ringde till Sigita i början av februari, då försökte Sigita lura i honom att hon bytt nummer och ville att han skulle ringa ett annat, det visade sig gå till hennes så kallade pojkvän, den skumraskade advokaten som själv har sex barn men ingen vårdnad om något av dem. I bakgrunden kunde man höra Beatrice.

Under februari urartar det med TV-inspelningar och Sigita ser nu märkbart sliten och blåslagen ut, vilket hon har gjort tafatta försök att sminka över. Det påstådda förhållandet med ”kändisadvokaten” brakar också samman, hennes advokatvän gråter ut i TV på bästa sändningstid, över hur lurad han har blivit av Sigita. Beska kommentarer på inslagen låter inte vänta på sig. Hela det litauiska folket uttrycker nu sin oro för hur Beatrice har det, men framför allt förfasar man sig över Sigita och advokatens utspel i TV. På en bild kan man se Beatrice sitta i en portuppgång med trasiga kläder och med en mamma som är allt annat än nykter.

Brorsan förbereder sig på att Beatrice snart skall vara tillbaka och tar kontakt med BUP, han får en telefontid den 12/2. Här bestämmer man att avvakta vidare samtal, men om det uppstår problem när hon kommer hem, så skall han genast kontakta BUP.

Torsdagen den 28 februari får brorsan ett samtal från sin advokat, de har omhändertagit Beatrice och undrar när han kan komma och hämta henne. Oj nu händer det saker och snabbt händer det. Jag lämnar jobbet och åker med vändande tåg tillbaka till Karlshamn. Bokar in Alice och Mimmi för övernattning på pensionatet eftersom maken jobbar. Därefter ringer jag släkten och berättar att nu skall vi åka och hämta Beatrice. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det.

Jag kollar upp flygresor, det blir att åka från Kastrup samma kväll. Hem och packa en övernattningsväska, har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. Säger till brorsan att inte glömma viktiga dokument så att vi inte får problem i Litauen. Vi tar tåget ner till Kastrup, det blir till att vänta några timmar innan flyget går men vi har tillträde till SAS loungen så där kan vi koppla av. Jag bokar övernattning på ett hotell som ligger precis intill flygplatsen i Vilnius, skönt eftersom vi landar mitt i natten.

Mars
På morgonen den 1/3 tar vi en taxi till kontoret där Children Rights Protection finns. Jag måste erkänna att nu är jag nervös, hur ska det gå?
Vi har bokat ett möte kl. 9. Det som sedan utspelar sig under nästan två timmar, är en tragikomisk parodi, något som stundtals känns som att dolda kameran är med.
Nu i efterhand så förstår jag varför vi hade så svårt att nå fram med våra orosanmälningar till dessa människor.
Kompetensen var ungefär lika hög som språkkunskaperna. Jag baxnar!
Med på mötet är det 4 socialarbetare (varav en som kan lite engelska), brorsan och jag, hans advokat och hennes tolk, vår vän Viktoras och Beatrice halvbror Simonas och hör och häpna hans advokat!!! Denne advokat är ingen mindre än Sigitas påstådde numera föredetta pojkvän!! Det gick inte på vis och sätt att bli av med honom, som en parasit!

Eftersom detta mötet skulle kunna varit ett eget inlägg så kortar jag ner det markant. Vi gick igenom vad som hade hänt, polisen hade blivit kallad till bostaden där Sigita uppträdde märkbart berusad och de i sin tur kallade in sociala myndigheter som gjorde bedömningen att Beatrice behövde tas om hand, eftersom hon var smutsig och verkade vanvårdad.
Eftersom hon hade bott i advokatens lägenhet så ansåg man att hon kunde stanna kvar där tillsammans med sin halvbror!!! Detta ifrågasatte vår tolk om det verkligen var rätt, men de tyckte tydligen att man kunde göra så.
Polisen tog Sigita med sig och det var ju bra. Det var också halvbrodern som tog Beatrice till mötet. Vi fick skriva under protokollet från mötet och brorsan gick ut för att träffa Beatrice, det var ren och skär lycka och efter det åkte vi hem alla tre.
Vi struntade blankt i deras rekommendation att stanna några dagar och umgås med Simonas, jag frågade honom om han kunde säga att hur ofta han hade träffat Beatrice, jag bad honom att svara ärligt och han medgav att det inte hade varit så ofta.
På kvällen hemma i Sverige upptäcktes en skada på Beatrice rygg, rispor och ett stort blåmärke, detta dokumenterades hos läkare dagen efter, alltså fanns nu bevis även att våld förekommit mot Beatrice. ☹

Den 7/3 meddelade tingsrätten att huvudförhandlingen var inställd tillsvidare, den var planerad till 12-13/3. Detta på grund av att tingsrätten skickade förfrågan om videolänk till Litauen försent. ☹ Visst hade det varit skönt för alla om vi kunde fått ett avgörande redan nu, men som vi har lärt oss, inget skall vara enkelt. Trots smolket i bägaren så var ju Beatrice ändå hemma igen.

Istället för huvudförhandling den 12/3 så blev detta dagen då Beatrice tilldelades dagisplats och tisdagen en vecka senare började hon inskolning. Detta gick som så mycket annat över förväntan och hon trivdes som fisken i vattnet. Något som var ännu bättre var att i hennes grupp fanns fler barn som skulle följas åt till förskoleklass.

April
Under våren fortsatte vi att träffas och gå i skogen på lördagarna. Läget var nu lugnt och skönt. Under påsken letades det ägg, det var bland annat Blåkulla hopp på stan med massor av utklädda påskkärringar. Beatrice hittade ägg i varenda liten vrå.
På Valborgsmässoafton fick brorsan information via sin advokat att Sigitas ombud försökte komma i kontakt med Sigita utan att lyckas, vare sig via telefon, SMS eller mail. Hon skrev även att hon trodde att Sigita hade det svårt just nu och tänkte begära att huvudförhandlingen skulle flyttas till hösten! Som om inte Beatrice och brorsan har haft det svårt de senaste två åren?

Maj
Det kom så småningom mer skräp från Sigita via hennes ombud, som vanligt lägger hon den största skulden på mig och lämnar med bevis från min blogg, helt orelevant för ärendet, men de har ju inget annat att komma med.
Sigita hävdar att hon inte kan närvara på huvudförhandlingen eftersom hon krävs på 35.000:- i rättegångskostnader i hemlandet, fy vad hon ljuger för sitt ombud, det handlar snarare om under 10.000:-.
Hon vränger även till händelsen när Beatrice blev omhändertagen, det var inte alls så som det står i dokumenten. Och att barn blir smutsiga när de leker i trappuppgångar på kvällarna, det vet ju alla människor!!!!
Detta medför så klart att huvudförhandlingen åter blir inställd, den skulle ägt rum den 22-23/5.

En lång och utdragen mailväxling sker gällande att komma överens utan huvudförhandling. På motparten låter det nu som att de är redo att ge upp vårdnaden men kräver en del saker i utbyte: Att kontakt med Beatrice skall ske via skype, till att börja med varannan söndag men i augusti en gång i veckan, samt onsdag och fredag via telefon. Om Beatrice vill på litauiska och att ingen får närvara förutom brorsan. Allt i syfte att förhala och försvåra. Detta vägrade brorsan och valde att låta tingsrätten besluta om vårdnad och umgänge utan förhandling. Resultatet lät vänta på sig och resultatet kommer i del 2.

Juni
Nu börjar sommaren ta fart och det blir lite bad men vädret är inte direkt tropiskt så det blir inte så mycket simning denna sommaren mest lek och plask. Hoppas att det blir det nästa år och att hon kan få plats på simskola. 😊 Vi firar Midsommar på traditionellt vis och även om det inte är någon trängsel i vattnet så skall Beatrice så klart ändå i. Brrrrrr.
Tydligen har tingsrätten tröttnat på att försöka delge Sigita och entledigar hennes ombud som hädan efter blir god man istället. Detta gör att vi börjar se slutet på striden.

Fortsättning på årskrönikan del 2 publiceras på nyårsdagen.

3 år senare…..

I dag är det den 10 oktober 2019 och vi har numera en 16-åring i familjen. Wow Grattis Fabian!

Dock så är detta också dagen för precis 3 år sedan då galenskaperna med Beatrice började. Oj det är ofattbart hur mycket som har hänt under dessa åren. Vad lite jag visste och vilken tur att det var så. Ibland är det bättre att inte veta vad som väntar, men på många sätt skulle det kanske varit bättre att vara förberedd och då kunnat förhindra att vissa saker skedde. Nåja nu när jag tittar tillbaka så blev det ju bra till slut.

Bilden kommer aldrig helt att klarna, den kommer endast att bli lite tydligare. Det är inte alla frågor som får svar men det får jag lära mig att leva med. Det blev ju rätt bra till slut, trots allt!

Beatrice firar 6 månaders jubileum

Dagarna läggs på hög, veckor blir till månader. Vilken ynnest att kunna slösa med tiden. Idag är det exakt ett halvår sedan vi klev in på socialkontoret i Vilnius. Bakom frostade glasrutor kunde vi höra spring av små fötter, fram och tillbaka, osäkra på om det var Beatrice vi hörde, brorsan var dock säker, visst var det hon! En timme senare var de äntligen återförenade, Beatrice vägrade släppa taget om sin pappa. Rädda för att ännu en gång hindras från att vara tillsammans, så som förra gången när hon blev kvar medans han var tvungen att fly, hals över huvud. Och sedan ytterligare en timme senare, var vi på väg därifrån, hand i hand. Lyckan var total den där dagen, den 1 mars 2019.

Vi har haft våra misstankar om vad Beatrice utsattes för under tiden hon var borta. En del saker har hon berättat men merparten vill hon helst glömma. Efter 6 månader har inte ett enda roligt minne delats, det i sig är anmärkningsvärt. Vi har kommit överens om att inte hindra henne från att prata om sina upplevelser men ej heller tvinga fram något. Det som sägs, noteras och sparas om det senare skulle komma att behöva delas.

Jag kan säga utan att överdriva att hon har tagit igen allt som hon har missat. Jag är stolt över att vara hennes faster, samtidigt som jag är väl medveten hur mycket vi har fått kämpa för att få tillbaka henne. Vetskapen om att det omöjliga ibland tar alldeles för lång tid, men att det löser sig till slut har gjort oss oövervinnliga! Vi har mycket att vara tacksamma för men vissa ärr kommer aldrig att försvinna helt. Med tiden bleknar minnet, men det är också det som gör oss starka! Förmågan att kunna kämpa trots alla motgångar vi har stött på under tiden.

Numera talar Beatrice i stort sett bara svenska. Tack vare att hon fick börja på dagis nästan direkt så gick det snabbt att komma in i vardagen igen. Hon har växt nästan 10 cm och det måste ju vara ett gott tecken. Dessutom har hon mognat, men så är det ju när man är 6 år, man kan ju precis allt och lite till. Beatrice är på många sätt en helt vanlig svensk tjej som precis har börjat skolan.

Hon har fått ta hand om sin utslagna mamma och lärt sig en massa saker som en liten tjej inte skall behöva känna till, detta har dock hjälpt henne att överleva tiden hon var bortförd. En sak som finns kvar är hennes glada humör, det lyckades ingen ta ifrån henne. Det ska va gött å leva!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Ja må du leva idag!

Idag fyller du 6 år Beatrice och din dag har varit fylld av spännande saker. Precis så som det ska vara när barn fyller år. Du fick en present skickad från dina släktingar, ett fint pussel och lite annat. Det känns bra att de tänker på dig.

bofarmorpippi.jpg

Tillsammans med farmor så har du och jag varit på Pippimusikal och det var roligt, vad duktiga de var. Du fick även prova på ponnyridning, hästen hette Leo och du var så modig, fast att du sa att du inte vågade, skulle du ändå prova. Det gick ju alldeles strålande. Precis som alla andra 6-åringar så kan du ju allt!

btrc3a4ffarpippi.jpg

När det hela var slut så sprang alla skådespelarna ut och mottog publiken lite utspritt, du hade turen att få en kram av Pippi, ja vi fick väl trängas lite det ska erkännas men det är ju inte var dag man fyller 6 år.

Beatricefirarfödelsedag

Väl hemkommen så väntade tårta och paketöppning. Vad fanns i paketen om inte en liten minipippi och en klocka, ja nog blev du firad alltid. Grattis ännu en gång från faster.

 

 

Pippi på Pippi

Vi har ett fantastiskt ställe i Karlshamn som heter Kreativum, Science center för nyfikna! I år firar de 20-års jubileum och i helgen var det fest både för stora och små. Pippi kom på besök tillsammans med Prussiluskan och det var såklart mycket uppskattat.

Äntligen får Beatrice möjlighet att ta del av hela Astrid Lindgrens sagoskatt och hon pratar oavbrutet om just Pippi nu. Faster har lovat att vi skall gå på Pippiteater i sommar.

pippi.jpg

Om ungefär en månad fyller Beatrice 6 år, det är då 3 år sedan jag fick chansen att fira henne senast. Det blir så klart svårt att ta igen alla förlorade födelsedagar men från och med i år så har vi två dagar att fira henne på, dels på hennes födelsedag och dels den 1 mars.

Idag har vi överlämning från dagis till förskoleklass, även om Beatrice hävdar att hon minsann redan går i skolan. När jag var i hennes ålder så gick jag på lekis, det var så långt ifrån skola som man kan tänka sig, det var verkligen lekskola. En del saker fungerar nog på samma sätt medans andra inte alls.

Det skall bli så spännande att följa hennes utveckling och hon suger åt sig kunskap som en svamp. Härligt!

Akta dig!

Om det var en mardröm tidigare så är det som en dröm nu, en dröm som jag definitivt inte vill vakna upp i från. Det fantastiska är ju att det inte är någon dröm, det är verklighet. Dagarna rusar och nu har Beatrice varit hemma i tre månader. Tre månader fyllda av aktiviteter och upplevelser, hon har varit svältfödd på att vara utomhus men det har hon nästan tagit igen nu. Med siktet inställt så tar hon för sig friskt av vad dagen har att erbjuda. På dagis är hon en given kamrat som värnar om de andra barnen, hon delar gärna med sig av sin gosfilt. Hon tycker mycket om att ”relaxa” och att vara i köket. Personalen är lika förundrade som vi, hur fort hon har anpassat sig till sin nya tillvaro. Hon har inte nämnt något om sitt gamla liv för dem.

andjakt.jpg

Till hösten kommer hon med all sannolikhet att delta i någon barngrupp, kanske blir det teater eller plask och lek, vi får se. Humöret är alltid på topp och vi är alla så tacksamma över hur bra hon mår, trots allt hon har utsatts för, det går nämligen inte att dölja. Likt en förkylning kommer det med jämna mellanrum bevis på vad hon har varit med om. Det kan vara en juiceförpackning som hon granskar med stor misstänksamhet i tron om att det kanske är vin, det kan vara att försöka ta över ansvaret för betalningen i affären eller att hon säger att hon kan vara hemma själv! Det finns naturligtvis fler tecken men med tanke på att det finns personer som läser på bloggen och gör vad de kan för att använda mina ord emot mig så jag utvecklar inte ämnet mer än så. Jag kan däremot bekräfta att många av våra farhågor om hur Beatrice har haft det de senaste två åren är sanna.

teaterapa.jpg

 

Yara RIP

yara.jpg
Foto: Okänd

Idag går tankarna tillbaka till Valborgsmässoafton 2014. Det var då som det ofattbara hände, en 8-årig flicka blev misshandlad till döds. Senare skulle det visa sig att det inte var första gången hon fick ta emot stryk. Skillnaden denna gången mot de tidigare var att detta blev den sista. Tack och lov kan ingen göra Yara illa mer!

Hur är människan funtad när hon går lös på ett försvarslöst barn? En människa som bor i samma bostad och till på köpet med släktband. Var det svartsjuka eller sinnesjukdom bakom den hemska gärningen?

Oavsett anledningen så har jag sett liknande tendenser på nära håll och det är ingen vacker syn, i den spädaste, blygaste och vänaste skepnad kan ren ondska finnas. Den kan dessutom vara väl dold under lång tid. Men tids nog sipprar den ut och eskalerar, tills det enda som återstår är ett helvete. Ett helvete av våld och elakheter.

sigochb.png

Jag är så otroligt tacksam för att vi lyckades rädda Beatrice i tid, det var i grevens tid.

Ikväll sjunger vi in våren och blickar framåt, mot ljusa tider. Ute är det färgsprakande och naturen sjuder av liv och rörelse. Beatrice skiner ikapp med solen och hon har fått färg på kinderna. Vi kämpade hårt men vi hade en skopa tur också!

Ha en trevlig Valborg!